Paus
Jag har bestämt mig för att ta en paus. Just nu. Jag har lust med så mycket annat.
Agnes Obel, pianopop och sång (fint som snus, minst!)
Om jag var rik
Då skulle jag köpa konstverk av Robert Ryan. Hans kärleksfulla pappersklipp är bedårande!
London, London
Jag hade tänkt att jag skulle visa julklapparna jag gav bort, men det blev inte så. Nu har min familj och jag varit i London över nyår, så då kan jag ju visa det istället!
Vi åkte turistbuss och vakade som gamar med kameran över allt det där som måste ses. Och det finns ju på riktigt! Big Ben, London Eye, Marble Arch. (det låter så fint, marble arch, mjukt fastän det betyder marmor)
När vi skulle se Buckingham Palace kom vi just då vakterna skulle skifta. Så mycket människor hade samlats!
På nyårsafton såg vi musikalen We will rock you, åt på restaurang och tittade på helt makalösa fyrverkerier. Vi råkade gå till fel torg och såg bara på storbildsskärmarna, samtidigt som det smälldes raketer längre ner vid floden. Men fullt av folk hade trots allt samlats på samma plats som vi.
Portobelloroad med små antikaffärer, plåtskyltar och fantastiskt fina tekoppar.
Oho, ser ni paret som precis ska pussas? Fint!
CD-skivor var väldigt billiga. Kanske för att ingen köper dem längre. Men inget Spotify i världen kan slå känslan av en riktigt skiva med texthäfte att bläddra i.
Vi fikade på café, åt på restauranger och kikade i second hand-affärer.
London är väldigt mångkulturellt märkte vi. Vi hamnade i kvarter med arabiska skyltar och uteserveringar där man rökte vattenpipa, i kvarter med kinesiska restauranger överallt och i kvarter med italienska och franska små caféer.
Sista kvällen åt vi på en turkisk restaurang. Det var himmelskt gott och mysigt. Taket var fullt av ljuslyktor och väggarna var fyllda med fotografier & tavlor från medelhavet. dessutom serverade de färskpressad äppljuice. Där vann de mitt hjärta.
Vårt hotellrum hade neongula väggar och en toalett med dusch som var stor som en garderob. Utsikten var över grå betong, cigarettfimpar och avloppsrör. Vi som inte bor på hotell så ofta så fram emot det lyxiga i en hotellfrukost (som här bestod av rostat vitt bröd med jordgubbssylt och apelsinsaft), guldiga sängknoppar och uppuffade kuddar sjönk ihop av besvikelse, på samma sätt som en döbakad sockerkaka gör då man tar ut den ur ugnen, när vi kom in i rummet. Men efter en dag insåg vi att sängarna trots allt fungerade att vila fötterna och ett huvud fyllt av nya intryck i.
