Nu flyr jag min kos
Det blir nog inte så mycket skrivande här på ett tag. Jag flyttar till livetpafolkis.webblogg.se helt enkelt. Hejåhå!
Folkisliv
Vi har gått en vecka på folkhögskola och allting känns fortfarande så nytt och lite ovant. Jag har ett alldeles eget rum i en villa med utsikt över sjön Åsunden. Vi har tagit nattdopp i vattnet och gått promenader ner till byn där det finns en ICA-affär, en pizzeria och en biograf. På dagarna har vi hittills haft lektioner i komposition, musikteori och ljudteknik. Idag hade jag min första gitarrlektion. Det var himla roligt och med min gitarrlärare kan jag prata spanska. Fast idag tog vi lektionen på svenska som tur var. Det är liksom tillräckligt mycket nytt ändå...
Jag måste klura ut ett sätt att få in bilderna i datorn. Då kan jag visa allt det som jag försöker beskriva nu. Hej & hå!
Jag måste klura ut ett sätt att få in bilderna i datorn. Då kan jag visa allt det som jag försöker beskriva nu. Hej & hå!
Frukost
Frukostmisslyckandet.
Frukost är nog en av mina favoritmåltider. Speciellt med scones och en efterlängtad vän!
Till hösten vill jag så gärna gå på folkhögskola. Den här veckan har varit fylld av besök och intervjuer och ansökningsprov. Jag har gång på gång berättat om mig själv, min fantastiska musikaliska karriär, mina mål och framtisvisioner(som är väldigt suddiga, men det låtsas jag inte om när jag sitter där mitt emot den leende läraren). Vi får se vad som händer. Men jag hoppas på något bra!
Flygbiljettskaos och magpirr
I tidningen idag stod det att Spanair, flygbolaget som jag hade bokat biljetten imorgon med, gick i konkurs i fredags. Det är liksom nervöst redan en smula som det är. Efter att ha letat runt hittade vi en supertidig morgonbiljett.
Jag tänkte skriva och dokumentera alla spännande händelser här.
Ikväll känns det konstigt och nervöst och roligt, allt på samma gång. Mest för att det faktiskt inte är någon annan i huset som också packar eller går och pratar om pass och sjukförsäkringskort. Läskigt, men jag hoppas att det kommer gå bra.
¡Adiós!
Don't give up on me now
Jag har läst om det där, att lågheten och känslan av att aldrig vara tillräcklig är tecken på låg självkänsla. Att jämt tänka på vad andra tänker om en, att -som en svamp- suga åt sig allt beröm och så fort det inte kommer något känna sig oduglig.
Nej, sådär kan det inte fortsätta. Allt handlar om vad man tänker, så jag bestämde mig för att försöka ändra på tankarna.
Och allting går ju fortfarande i vågor, men det känns ändå bättre. Och man kan ju inte gå runt och oroa sig vad alla andra tycker om en jämt. Då tror jag bestämt att man missar att leva.
...
Om två veckor ska jag åka till Spanien för att jobba och bo hos ett pensionärspar och två lurviga hundar. Det ska bli kul. Och det blir också som ett test på att klara mig alldeles själv. Så, äventyret, här kommer jag!
Don't give up on me now- Ben Harper
Flygpost
Åh! Julkort från en saknad vän.
Someone you'd admire
Fleet foxes som soundtrack till jullängtandet och grammatikpluggandet. Ikväll ska jag i alla fall till Internationen som Tamam, biståndsorganisationen i Lund där jag har varit volontär under hösten, ordnar. Det blir glögg, pepparkakor, mat och afrikansk musik!
Rapport, Saker Som Har Hänt:
- Inför tentaveckan inviger jag den största tekoppen som någonsin skådats. Den ser visserligen ganska liten ut här, men hujedamej så mycket te! Malva föreslog att eftersom den är så stor kan man ha den till marängsviss. Om man vill ha riktigt mycket. Victor verkade bli förvånad över att jag inte använt den än, så nu är det gjort.
- Jag har blivit bilägare! Jag försöker ta bussen så ofta det går för en bil släpper ju trots allt ut avgaser, vilket är vad jorden behöver minst av allt just nu. Men att köra alldeles själv är trots allt ganska härligt. Silvrig är den, med en liten bula och en rostfläck som bestämt bara höjer charmen.
- Vi har haft jubileumskonsert och middag med min gymnasieskola. Fint!
- Under lördagskvällen, i samma lokal som jubileumsfirandet, hade Johan Wester humorföreställning. Plötsligt (och håll i er nu) uppenbarar han sig och när jag tyst smyger förbi råkar jag snudda vid hans kavaj. Vilka äventyr. Makalöst.
Enklast var det väl ändå då, när alla besluts tog av någon annan och det alltid fanns en varm famn att krypa upp i
Det är sådär friskt i luften. Andas in. Andas ut. Jag vet inte vad jag ska göra med vårterminen och oron blir till då och då till en klump i magen. Så jag försöker tänka på andra saker. Som höstluften till exempel.
Det fanns så stora planer förut. Eller i alla fall tydliga. Jag visste klart vad jag ville och nu har allt det mest blivit suddigt och jag är en av alla som svarar vet inte riktigt på frågan: men sen då, vad vill du ägna dig åt, göra, bli?
Min allra bästa lugna ner sig-låt är Don't Worry 'Bout a thing av Tobias Fröberg. Det bästa är att den går att använd till all slags oro.
Äpplen
Vi åkte till Kivik för att titta på äppeltavlan och en utställning med mängder av äpplen. Sedan fransbröd med smör i mormor och morfars kök, bläddrande i gamla veckotidningar och en otålighet i hela kroppen att få komma iväg till V (dumt, dumt, för fransbrödsfika är ju också en del av livet som man inte borde längta iväg från).
Det som händer
Den här veckan har jag firat kanelbullensdag, druckit varm choklad med Malva, letat efter mitt försvunna busskort och förbannat mig själv för att det är just borttappat som busskortet är, varit på födelsedagskalas och skrivit en tenta i spanska verb.
Nu känns det också som höst på riktigt med vinden och de tunga regndropparna mot bussfönstret. Att bada i havet känns du ganska avlägset. Just därför är detta en av mina favoritbilder. Åh, minnen!
Ullstrumpor och tjugo grader varmt
Äppelträd och sommarblommor
Söndag och vi plockade äpplen, jag och min bror. De första kursveckorna har nästan tagit slut på mig och sådär kan det ju inte fortsätta. Så nu har jag tänkt göra upp ett litet schema till mig själv. Ordning och reda. Och med på schemat finns förutom verbövning och textläsning äppelplockning, blomluktning, musiklyssning och andas in höstluft-ning.
Börja om
Att gå omkring i en bokhandel och bläddra bland block, pennor, post-it-lappar, pennvässare och suddgummin med jordgubbsdoft är en av de sakerna jag gillar med hösten. På riktigt. Det gör mig glad. Jag tror att doften av en ny bok får mig att känna att jag kan börja om, börja något nytt. Den här hösten är Ny med stort N. Jag som hade tänkt mig att läsa lite spanska sådär för att det är kul har skoninglöst kastats in bland glosor, kaffedoft, nationer, verbböjningar, spanska romaner och föreläsningar. Om en vecka ska jag ha mitt livs första tenta.
Idag stämde jag min gitarr för första gången på väldigt länge och upptäckte att jag saknat den. Som en vän som man inte har pratat med på länge. Eller helt enkelt som en gitarr med dammiga strängar.
Just nu känns allt nytt lite omtumlande. Så därför vill jag bara titta lite på sommaren. Just det! Jag tänkte försöka börja skriva igen. Och lägga ut bilder. Problemet är väl att jag inte riktigt vet hur mycket jag vill skriva. Men jag tänkte att det får bli som det blir.
Sommaren tjugohundraelva: utflykter– som fotokursen utanför Åhus!– vattenkrig och getvänner hos Clara, ett fruktansvärt regnigt Roskilde och ett fantastiskt soligt Öland.
Idag stämde jag min gitarr för första gången på väldigt länge och upptäckte att jag saknat den. Som en vän som man inte har pratat med på länge. Eller helt enkelt som en gitarr med dammiga strängar.
Just nu känns allt nytt lite omtumlande. Så därför vill jag bara titta lite på sommaren. Just det! Jag tänkte försöka börja skriva igen. Och lägga ut bilder. Problemet är väl att jag inte riktigt vet hur mycket jag vill skriva. Men jag tänkte att det får bli som det blir.
Sommaren tjugohundraelva: utflykter– som fotokursen utanför Åhus!– vattenkrig och getvänner hos Clara, ett fruktansvärt regnigt Roskilde och ett fantastiskt soligt Öland.
Paus
Jag har bestämt mig för att ta en paus. Just nu. Jag har lust med så mycket annat.
Agnes Obel, pianopop och sång (fint som snus, minst!)
Världsliga saker
Snön gör det svårt att ta sig fram. Men det finns faktiskt inte så mycket att göra, att stressa är en omöjlighet. Jag tycker att det är skönt. Jag som alltid försöker hinna med så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Nu får jag vänta på bussen tills den kommer. Och någon annan får vänta på mig, tills jag kommer. När snön ligger på marken som puder och det har slutat blåsa, då är det allt bra fint!
Idag hade vi dramaövningar under projektarbetstiden. Det var spännande och svårt och roligt, allt på samma gång.
Jag virkar en morot till min bror. Det ska bli en julklapp. Hoppas jag blir klar i tid.
Jag har klippt mig och fått en rak lugg. Också har jag köpt en vinterjacka, äntligen.
Vad som finns på väggarna
Visdomsord från boken Tisdagar med Morrie av Mitch Albom. Det är en alldeles fantastisk bok.
Ett födelsedagskort som är så fint att jag har satt upp det på väggen.
När jag hör något bra brukar jag skriva upp det på en lapp, fästa det i en klämma och hänga upp det, så att jag ska komma ihåg att lyssna på det igen. Eller läsa boken. Eller se filmen.
Vinterväder. Jag skulle försöka hålla brasan vid liv. Efter att ha stått och blåst och pustat och knycklat ihop tidningspapper till små bollar, såg jag elden ta fart. Då gick jag ut i snön, bara runt huset, så att jag skulle kunna komma in snart igen och fortsätta med att mata elden.
Igår körde jag hem alldeles själv för första gången. Satte på värmen i bilen och sjöng med till radion. Det kändes häftigt och läskigt på en och samma gång.
Be my baby -The Ronettes
Blad
Som projektarbete gör vi en musikal. Idag fick vi veta vem som fick roller. Jag kommer få vara med på scen, och jag jublade inombords när jag fick veta!
Kalasbilder
Det blev en rolig fest. Lite konstigt förstås, att vi firade våra födelsedagar så sent, men jag ville så gärna ha ett riktigt kalas. Med ballonger och tårta och dunkande musik.
I present fick jag te i färgglada påsar, ett gitarraxelband med snirkligt mönster, ett notställ, en randig blockflöjt och ett presentkort på massage. Och Victor och jag fick vars en biljett till Melodifestivalen!
Idag var det snorkallt, iskallt, fruktansvärt kallt. Fast luften var väldigt klar och solen lyste mjukt. Jag tog en promenad och det kändes som höst.
Cocoon-Chupee
Friends of mine
Några från Dans- och musikalgymnasiet spelade upp föreställningen Sårskorpor av Maria Blom, på Lilla teatern i Lund. Malva och jag åkte in för att se Victor i rollen som en tuff machokille. Han pratade engelska mest hela tiden, bara för tuffhetens skull. Pjäsen handlade om människor i ett våningshus, om längtan, korv med bröd, vänskap och kärlek. Och efteråt lyckades vi få en exklusiv guidad visning backstage. Pjäsen var både djup och rolig, just så bra som bra pjäser är!
