Nu blir ju detta som smygreklam, fast det inte alls var menat så. Den här affischen satt nämligen uppe och jag föll för den ögonblickligen. Eller ja, just det här affichen hade liksom lossnat lite, fladdrade i nattluften och bröt sig loss från häftklamrarnas fångenskap. Så när den vilset blåste omkring tog jag helt enkelt hand om den.

Fall in love. Som en kär höst.

En av alla kärlekslåtar (men den är väldigt fin): I Don't Know–Part 2

Då skulle jag köpa konstverk av Robert Ryan. Hans kärleksfulla pappersklipp är bedårande!