Äntligen vår!
En månad har gått sedan jag kom hem från Spanien. Nu jobbar jag som vikarie på förskolor. Den här veckan kom plötsligt förkylningen. På något sätt hade jag nog trott att jag var osmittbar, men det går nog inte att undvika virusen när nysningarna träffar rakt i ansiktet flera gånger om dagen.
Igår hoppade jag också in som spanskvikaire. Det var kul! (vilket oroar mig lite) Eftersom jag har två lärarföräldrar har jag ju bestämt att jag inte ska bli lärare...
Mot Mijas, Spanien
Nu är det mindre än en vecka kvar tills jag ska åka och det känns fortfarande inte riktigt verkligt. Det känns mest som något jag säger. Snart ska jag till Spanien. Ja, en månad ska jag vara borta, det känns lagom nu.
Jag hade velat åka tåg och se sjöar och berg genom tågfönstret. Nu blir det istället moln och himmel, men jag ska i alla fall klimatkompensera som man kan göra på flygbolagens hemsidor. Pengarna går till olika projekt för att minska koldioxidutsläpp och även om det inte gör avgaserna ogjorda så känns det i alla fall som att man gör något.
Lite tisdagsmusik!: Old old fashioned- Frightened Rabbit
Fredagen den 20 januari
I fredags träffade jag mina vänner från spanskkursen i höstas. Vi åt lunch och pratade om den snygga läraren som jämt drog handen genom håret men aldrig lämnade tillbaka några skrivuppgifter, om en födelsedagsfest och om vad som händer nu.
I fredags gick också Etta James bort. Hon hade en alldeles fantastisk röst. Something's got a hold on me
Vitt
Allt är dimma. Boken vi läser den här veckan heter just Niebla, dimma, så på så sätt passar det ju väldigt bra. Men annars är det inte så upplyftande.
Jag brukade tänka att jag aldrig skulle vilja jobba inomhus jämt, på ett kontor eller hemma. Men så slog det mig att med pluggandet är det ju faktiskt det man gör. Alldeles frivilligt. Och även om vi har föreläsningar och pluggar tillsammans och fikar ibland så blir det ganska ensamt.
Idag var en sån dag. En ensamdag. Jag försöker ändå gå upp och börja ganska tidigt och jag gör små listor med saker som ska göras. Höjdpunkterna blir när jag ger mig själv rast. Då tillåter jag mig att göra vad som helst i hela huset. Ja, det är sant! Wild and crazy! Skalar en apelsin, tittar lite på TV– på höjdarprogram som Frisörakuten och Böda Camping– går ut i trädgården och studerar mullvadshögarna och den tjocka dimman.
Just nu längtar jag till julen. För då är den sista tentan gjord och det finns tid att träffas och prata och göra saker. Och framförallt hoppas jag att det är vitt. Inte blekt, mjölkdoppat dimvitt utan knastrande, gnistrande snövitt.
You were only waiting for this moment to arise
Småkrypsliv
Småkryp och ekorrar och rådjur gör mig alldeles glad. Bara genom en liten skogsglimt påminns man om att det faktiskt myllrar av liv överallt, även när vi människor är alldeles fruktansvärt hopplösa mot varandra.
Morgondis
London, London
Jag hade tänkt att jag skulle visa julklapparna jag gav bort, men det blev inte så. Nu har min familj och jag varit i London över nyår, så då kan jag ju visa det istället!
Vi åkte turistbuss och vakade som gamar med kameran över allt det där som måste ses. Och det finns ju på riktigt! Big Ben, London Eye, Marble Arch. (det låter så fint, marble arch, mjukt fastän det betyder marmor)
När vi skulle se Buckingham Palace kom vi just då vakterna skulle skifta. Så mycket människor hade samlats!
På nyårsafton såg vi musikalen We will rock you, åt på restaurang och tittade på helt makalösa fyrverkerier. Vi råkade gå till fel torg och såg bara på storbildsskärmarna, samtidigt som det smälldes raketer längre ner vid floden. Men fullt av folk hade trots allt samlats på samma plats som vi.
Portobelloroad med små antikaffärer, plåtskyltar och fantastiskt fina tekoppar.
Oho, ser ni paret som precis ska pussas? Fint!
CD-skivor var väldigt billiga. Kanske för att ingen köper dem längre. Men inget Spotify i världen kan slå känslan av en riktigt skiva med texthäfte att bläddra i.
Vi fikade på café, åt på restauranger och kikade i second hand-affärer.
London är väldigt mångkulturellt märkte vi. Vi hamnade i kvarter med arabiska skyltar och uteserveringar där man rökte vattenpipa, i kvarter med kinesiska restauranger överallt och i kvarter med italienska och franska små caféer.
Sista kvällen åt vi på en turkisk restaurang. Det var himmelskt gott och mysigt. Taket var fullt av ljuslyktor och väggarna var fyllda med fotografier & tavlor från medelhavet. dessutom serverade de färskpressad äppljuice. Där vann de mitt hjärta.
Vårt hotellrum hade neongula väggar och en toalett med dusch som var stor som en garderob. Utsikten var över grå betong, cigarettfimpar och avloppsrör. Vi som inte bor på hotell så ofta så fram emot det lyxiga i en hotellfrukost (som här bestod av rostat vitt bröd med jordgubbssylt och apelsinsaft), guldiga sängknoppar och uppuffade kuddar sjönk ihop av besvikelse, på samma sätt som en döbakad sockerkaka gör då man tar ut den ur ugnen, när vi kom in i rummet. Men efter en dag insåg vi att sängarna trots allt fungerade att vila fötterna och ett huvud fyllt av nya intryck i.
Istappar
Domkyrkan och istapparna.
Varning för ras av Lars Winnerbäck är just som alla skyltar längs gatorna.
Flyttfåglarna och skogen
Pappa och jag åkte till skogen och sjön med våra kameror och en termos med te. Sjön låg alldeles spegelblank och flyttfåglarna seglade över våra huvuden. Vi satt i ett fågeltorn, åt kex och drack vaniljte och tornet skakade när lastbilar körde förbi. Men när lastbilarna försvunnit var det så stilla det kan bli. Förutom fåglarna då.
På tal om skogen, så gör Woodland Belle hemskt fina halsband. Jag skulle gärna vilja ha ett. Med en fågel på väg mot boet. Eller en fjäril på en flugsvamp.
På tal om skogen, så gör Woodland Belle hemskt fina halsband. Jag skulle gärna vilja ha ett. Med en fågel på väg mot boet. Eller en fjäril på en flugsvamp.
Bland luktärter och ljusprickar
Miljoner ljusprickar. Som när man trycker handen hårt mot ögat och sedan tittar. Luktärterna blommar i vilket fall som helst än! Trots att det är oktober.
Tjugosjunde september
Höstmusik: Brandgula löv och vattenpölar
En värld genom linsen
Släktkalas
Släktkalas och en hel cykelkorg med blommor
Flygande
Fru fjäril i skymningen
Oh, lyssna! (härlig och lite raspig soul): Solomon Burke - Don't give up on me
Tältsemester
Vi tältade på Orust och Öland. En ö-semester. Vi åt glass, åkte båt, hittade hallon och vindsurfare. Eftersom vi tältade regnade det förstås. Då är det tur att det finns kortlekar och olästa böcker.
Glad augusti!
.
Just såhär, då är jag glad!
Vi fick en ledig dag från sommarjobbandet. Vi åkte till stranden och sedan passade jag på att äta jordgubbstårta, blunda i solljuset och titta på alla blommande blommor. Och lyssna på havet. Sommarjobbet är roligt. Vi spelar folkmusik, dansar och sjunger. Men trött blir man, det är så mycket ljud hela tiden. Ikväll ska jag göra sånt som jag tycker om. Som att lyssna på musik och gå en liten promenad.
Glad söndag!
Solnedgång
En del kvällar slutar väldigt fint. Med en rosablå himmel, som akvarellfärger.
Snart är det Valborg. Och då är det minsann vår på riktigt.
World spins madly on
Äventyret & det vanliga
Solen strålade idag! Det har varit en bra resa. Vi har haft picknick, åkt båt och spårvagn, beskådat målningar av Da Vinci och lagat mat i vandrarhemmets självhushållningskök tillsammans med kungliga balettdansöser och skrattande holländare. Och för en gångs skull struntade vi i tiden och lät saker och ting ske som de ville- vilket kan tyckas vara konstigt, för saker och ting har för det mesta ingen vilja - men vi planerade inte så mycket utan lät allting ta den tid det tog. Det var hemskt skönt.
En annan sak som är hemskt skön är att komma tillbaka till allt som är vanligt igen. En vanlig säng och vanliga lukter och alldleles vanliga blå vårblommor som växer upp på sina vanliga ställen.
