Vitt
Allt är dimma. Boken vi läser den här veckan heter just Niebla, dimma, så på så sätt passar det ju väldigt bra. Men annars är det inte så upplyftande.
Jag brukade tänka att jag aldrig skulle vilja jobba inomhus jämt, på ett kontor eller hemma. Men så slog det mig att med pluggandet är det ju faktiskt det man gör. Alldeles frivilligt. Och även om vi har föreläsningar och pluggar tillsammans och fikar ibland så blir det ganska ensamt.
Idag var en sån dag. En ensamdag. Jag försöker ändå gå upp och börja ganska tidigt och jag gör små listor med saker som ska göras. Höjdpunkterna blir när jag ger mig själv rast. Då tillåter jag mig att göra vad som helst i hela huset. Ja, det är sant! Wild and crazy! Skalar en apelsin, tittar lite på TV– på höjdarprogram som Frisörakuten och Böda Camping– går ut i trädgården och studerar mullvadshögarna och den tjocka dimman.
Just nu längtar jag till julen. För då är den sista tentan gjord och det finns tid att träffas och prata och göra saker. Och framförallt hoppas jag att det är vitt. Inte blekt, mjölkdoppat dimvitt utan knastrande, gnistrande snövitt.
Rapport, Saker Som Har Hänt:
- Inför tentaveckan inviger jag den största tekoppen som någonsin skådats. Den ser visserligen ganska liten ut här, men hujedamej så mycket te! Malva föreslog att eftersom den är så stor kan man ha den till marängsviss. Om man vill ha riktigt mycket. Victor verkade bli förvånad över att jag inte använt den än, så nu är det gjort.
- Jag har blivit bilägare! Jag försöker ta bussen så ofta det går för en bil släpper ju trots allt ut avgaser, vilket är vad jorden behöver minst av allt just nu. Men att köra alldeles själv är trots allt ganska härligt. Silvrig är den, med en liten bula och en rostfläck som bestämt bara höjer charmen.
- Vi har haft jubileumskonsert och middag med min gymnasieskola. Fint!
- Under lördagskvällen, i samma lokal som jubileumsfirandet, hade Johan Wester humorföreställning. Plötsligt (och håll i er nu) uppenbarar han sig och när jag tyst smyger förbi råkar jag snudda vid hans kavaj. Vilka äventyr. Makalöst.
You were only waiting for this moment to arise
Höst och trötthet
Allt är så höstigt och jag är så trött. Försöker låtsas att väckarklockan har fått spel, somnar på den varma bussen, går på gympapass med hurtiga ledare som studsar fjäderlätt och säger saker som nejmen, vad bra det går! vad duktiga och SNYGGA ni är! Fast egentligen är det bra det där med hurtigheten, för det piggar ju faktiskt upp. Även om det ibland får mig att känna mig ännu tröttare, i jämförelse.
