Hans saker står fortfarande orörda
Min granne var nittofyra år. Varje vår klättrade han upp i sin traktor för att så på sina åkrar. Han hade röda äppelkinder och ett plommonträd i trädgården. Och han hade en särbo. Ibland när han var hos henne, eller när han åkte för att hälsa på något av sina många barn eller barnbarn fick vi mata hans katter. Hälla upp vatten och kattmat i små glassburkar.
Stolen är hans stol och stallet är hans stall. Han gick bort i våras efter att sakta ha tynat bort. Men när han levde var han minsann en krutgubbe av allra bästa slag. Det är synd att man allt för ofta inser att något kan försvinna först när det redan är försvunnet.
Home- Edward Sharpe & The Magnetic Zeros
Flyttfåglarna och skogen
Pappa och jag åkte till skogen och sjön med våra kameror och en termos med te. Sjön låg alldeles spegelblank och flyttfåglarna seglade över våra huvuden. Vi satt i ett fågeltorn, åt kex och drack vaniljte och tornet skakade när lastbilar körde förbi. Men när lastbilarna försvunnit var det så stilla det kan bli. Förutom fåglarna då.
På tal om skogen, så gör Woodland Belle hemskt fina halsband. Jag skulle gärna vilja ha ett. Med en fågel på väg mot boet. Eller en fjäril på en flugsvamp.
På tal om skogen, så gör Woodland Belle hemskt fina halsband. Jag skulle gärna vilja ha ett. Med en fågel på väg mot boet. Eller en fjäril på en flugsvamp.
Bland luktärter och ljusprickar
Miljoner ljusprickar. Som när man trycker handen hårt mot ögat och sedan tittar. Luktärterna blommar i vilket fall som helst än! Trots att det är oktober.
Medmänsklighet
–Hej, ursäkta mig. Får jag fråga en sak? undrade han. Han hade långt hår, grått skägg och händerna nerstoppade i byxfickorna. Jag heter Peter och jag undrar om du möjligtvis har några kronor? Till kaffe och bulle...
Jag kramade brevet som jag var på väg till postlådan med.
–Nej tyvärr, svarade jag.
–Okej, ursäkta att jag störde. Han gick vidare.
Nej tyvärr. Jag kollade inte ens efter, det kanske fanns några kronor. Jag som fantiserar om medmänsklighet och fred och kärlek också försöker jag inte själv.
Något att bli glad av
Min citronplanta växer och frodas. Jag hoppas på att den en dag på något otroligt vis ska få fram en gul citron. Just nu är det mest en bräcklig pinne med några blad på. Men den har en fin grön färg!
Lemon tree- Fool's garden
Friends of mine
Några från Dans- och musikalgymnasiet spelade upp föreställningen Sårskorpor av Maria Blom, på Lilla teatern i Lund. Malva och jag åkte in för att se Victor i rollen som en tuff machokille. Han pratade engelska mest hela tiden, bara för tuffhetens skull. Pjäsen handlade om människor i ett våningshus, om längtan, korv med bröd, vänskap och kärlek. Och efteråt lyckades vi få en exklusiv guidad visning backstage. Pjäsen var både djup och rolig, just så bra som bra pjäser är!
You'd better watch out
Idag hade vi releaseparty för den hela tjugo sekunder långa reklamfilmen för banken. Vi spelade in en kväll så att det skulle se ut som en övning. Nu är alltså filmen klar och vi minglade med salta pinnar och fruktsoda. Reklamfilmen ska sändas på SF biografer i höst och på TV4 från och med tisdag. Och om man är uppmärksam kan man se mig. Min sekund i rampljuset.
Fredagen den 1 oktober är en festlig dag. Femtioöringens sista dag. Jag tänkte spara en i min garderob och visa för mina framtida barn: Se här, när mamma var liten hade vi så små pengar som öringar! Och så ska jag vända och vrida på myntet, putsa det mot min virkade sjal och känna mig nostalgisk. Så tror och hoppas jag att det kommer bli. För om man kan vara nostalgisk, då betyder det att man lever.
You'd better watch out - Billy the vision & The dancers
