Lördagen den 21 april hade av Naturskyddsföreningen blivit utsedd till Sveriges största klädbytardag. Jag har varit sugen på att ordna en klädbytardag ett tag, så nu slog jag till!  Det blev i Tamams hus, biståndsorganisationen där jag är volontär. Av Naturskyddsföreningen kunde man beställa affischer och material, så jag hade häftat Gröna klädbytardags-papper på alla Lunds reklampelare. Det hjälpte, för det kom många jag aldrig träffat förut, vilket var kul!  Jag hade bakat chokladkaka och kolakaka och köpt te. Pengarna som blev över från fikat skulle gå till Tamam.   Från början hade jag hoppats på att få lite fixarhjälp, men när jag inte fick det tänkte jag "äh, vad tusan! Det här har jag haft lust med länge. Jag gör det, men lite mindre pretentiöst." Sydnytt ringde till och med! I slutändan blev det inte något reportage, men de funderade i alla fall på det! Och den tanken kändes kul! I min stora väska som jag kånkade på från bussen hade jag stoppat ner min kamera. Men det pyttelilla minneskortet fanns kvar hemma. Så till nästa gång ska jag, för att kunna ha lite bildbevis, skriva på min kom-ihåglista "minneskort!" (Smått ironiskt...)

Alltså, det här med bloggandet går visst inte så bra. Att läsa vad andra skriver är väldigt inspirerande, men inspirationen försvinner ungefär samtidigt som sidan med ett nytt tomt inlägg dyker upp på datorn. Men kanske, möjligtvis, kommer jag ändå få lite lust att skriva om vad som händer. Fast var beredd på att det blir obetydligheter. Inga nobelmiddagar eller fancy klänningar i sikte alltså.

Och nu ångrar jag mig djupt att jag inte såg den som teateruppsättning i Malmö, där den spelades i vintras. För serierna, som handlar om kärlek och relationer och makt, är fantastiskt bra och Liv Strömquist lyckas vända och vrida på sånt som man tar för givet. Det handlar om kvinnorollen och mansrollen, om kärlekstörstande och låg självkänsla, men utan att bli sådär tungt utan på ett roligt sätt.