Alltså, det här med bloggandet går visst inte så bra. Att läsa vad andra skriver är väldigt inspirerande, men inspirationen försvinner ungefär samtidigt som sidan med ett nytt tomt inlägg dyker upp på datorn. Men kanske, möjligtvis, kommer jag ändå få lite lust att skriva om vad som händer. Fast var beredd på att det blir obetydligheter. Inga nobelmiddagar eller fancy klänningar i sikte alltså.

Och nu ångrar jag mig djupt att jag inte såg den som teateruppsättning i Malmö, där den spelades i vintras. För serierna, som handlar om kärlek och relationer och makt, är fantastiskt bra och Liv Strömquist lyckas vända och vrida på sånt som man tar för givet. Det handlar om kvinnorollen och mansrollen, om kärlekstörstande och låg självkänsla, men utan att bli sådär tungt utan på ett roligt sätt.