Jag brukade tänka att jag aldrig skulle vilja jobba inomhus jämt, på ett kontor eller hemma. Men så slog det mig att med pluggandet är det ju faktiskt det man gör. Alldeles frivilligt. Och även om vi har föreläsningar och pluggar tillsammans och fikar ibland så blir det ganska ensamt.

Idag var en sån dag. En ensamdag. Jag försöker ändå gå upp och börja ganska tidigt och jag gör små listor med saker som ska göras. Höjdpunkterna blir när jag ger mig själv rast. Då tillåter jag mig att göra vad som helst i hela huset. Ja, det är sant! Wild and crazy! Skalar en apelsin, tittar lite på TV– på höjdarprogram som Frisörakuten och Böda Camping– går ut i trädgården och studerar mullvadshögarna och den tjocka dimman.

Just nu längtar jag till julen. För då är den sista tentan gjord och det finns tid att träffas och prata och göra saker. Och framförallt hoppas jag att det är vitt. Inte blekt, mjölkdoppat dimvitt utan knastrande, gnistrande snövitt.