En prydlig förklädesknut, för ikväll vankades det bullar. Matmuffins med ost och tomat och nötter. För alla med fantastiskt bullintresse. Eller förklädesintresse. Eller något annat intresse.

Medan muffinsen stod i ugnen såg jag en dokumentär om Peru. Idag började vår kurs om Latinamerika, som förhoppningsvis kommer bli väldigt spännande!

I min bokhylla finns en bok som heter Nostalgiboken. Jag köpte den för ett presentkort just när jag började bli tokig i 60- och 70-talet. Efteråt har jag kommit på att den var lite lillgammalt av en trettonåring att köpa en nostalgibok

eftersom man som trettonåring på 2000-talet inte har så mycket att bli nostalgisk över när det gäller plåtleksaker och trätofflor

Men det finns fina bilder

och dessutom något som faktiskt framkallar lite nostalgi trots allt. Som nyckelknippor av blåa plastband.

Småkryp och ekorrar och rådjur gör mig alldeles glad. Bara genom en liten skogsglimt påminns man om att det faktiskt myllrar av liv överallt, även när vi människor är alldeles fruktansvärt hopplösa mot varandra.

Det är sådär friskt i luften. Andas in. Andas ut. Jag vet inte vad jag ska göra med vårterminen och oron blir till då och då till en klump i magen. Så jag försöker tänka på andra saker. Som höstluften till exempel.

Det fanns så stora planer förut. Eller i alla fall tydliga. Jag visste klart vad jag ville och nu har allt det mest blivit suddigt och jag är en av alla som svarar vet inte riktigt på frågan: men sen då, vad vill du ägna dig åt, göra, bli?

Min allra bästa lugna ner sig-låt är Don't Worry 'Bout a thing av Tobias Fröberg. Det bästa är att den går att använd till all slags oro.

Vi åkte till Kivik för att titta på äppeltavlan och en utställning med mängder av äpplen. Sedan fransbröd med smör i mormor och morfars kök, bläddrande i gamla veckotidningar och en otålighet i hela kroppen att få komma iväg till V (dumt, dumt, för fransbrödsfika är ju också en del av livet som man inte borde längta iväg från).

Den här veckan har jag firat kanelbullensdag, druckit varm choklad med Malva, letat efter mitt försvunna busskort och förbannat mig själv för att det är just borttappat som busskortet är, varit på födelsedagskalas och skrivit en tenta i spanska verb.

Nu känns det också som höst på riktigt med vinden och de tunga regndropparna mot bussfönstret. Att bada i havet känns du ganska avlägset. Just därför är detta en av mina favoritbilder. Åh, minnen!

Nu blir ju detta som smygreklam, fast det inte alls var menat så. Den här affischen satt nämligen uppe och jag föll för den ögonblickligen. Eller ja, just det här affichen hade liksom lossnat lite, fladdrade i nattluften och bröt sig loss från häftklamrarnas fångenskap. Så när den vilset blåste omkring tog jag helt enkelt hand om den.

Fall in love. Som en kär höst.

En av alla kärlekslåtar (men den är väldigt fin): I Don't Know–Part 2

Bildkällor 1 2 3